Panik!!

På mödravården gjorde läkaren en redig hinnesvepning i hopp om att starta igång förlossningen av sig själv. Efter undersökningen kände jag mig fortfarande kladdig mellan benen plus att jag blev kissnödig och när jag satt mig på toaletten såg jag att jag hade blod i trosorna. Torkade mig och blodet tog liksom aldrig slut, jag tittade ner i toaletten och det bara droppade. Jag torkade mig så gott det gick och tog med mig mamma (som satt i väntrummet) in på rummet, läkaren var iväg till förlossningen för att prata med dom. Vi fick vinka in en barnmorska som gav mig världens största blöja typ. Fem minuter senare kom läkaren in och jag förklarade läget, hon berättade då att det är inte ovanligt att det börjar blöda och att hon gjorde en ganska kraftig sådan, så länge det avtar senare under dagen. Hon berättade även att vattnet kunde gå. Har inte värkarna startat tills en bestämd dag denna vecka så ska vi åka in. Just nu är jag öppen 1cm, har sammandragningar, värk i ryggen och blöder lite grann. Dessutom har jag blivit rätt dålig i magen men jag läste att det är en förberedelse inför förlossningen, kroppen vill rensa ur tarmarna om jag förstod det hela rätt. Så jääkla spännande. Känslorna svallar rätt mycket, samtidigt som jag känner att jag är så sjukt taggad så är jag rädd. Vetenskapen att vi ska komma hem med en bebis är overklig. Att JAG ska föda ut vår son.
Just nu känner jag mig som en powerwoman som skulle kunna bryta ihop och börja gråta närsomhelst.
Spännande hörni! 😀