Två minuter efter att vi gått hemifrån så vek sig benen inåt och jag landade på vänster knä. Jag började gråta och var HELT säker på att jag brutit benet. Tusen tankar hann passera min hjärna ”hur länge kommer jag att behöva gå på kryckor”, ”hur ska jag kunna ta hand om Benjamin?”… You name it.
Efter några steg med en karl vid varje sida insåg jag att jag kan ju gå, och sen gick det bara bättre och bättre. I 1,5 timme var jag, mamma, pappa, Benjamin och Svea ute och gick. Förutom ett litet amningsstopp inne på Biblioteket haha. Vi avslutade promenaden med lunch och frukt stund hemma hos dom och sen somnade jag och Benjamin i soffan. Hur mysigt som helst 😀
Och där bröt jag benet…
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
