Dagens MomToBe- Tankar om förlossningen

V 27+5 idag

Vit blus- Bondelid. Mammabyxor -H&M. Skor-från Rhodos. Klocka- Michael Kors och ena armbandet från H&M och det andra från en liten shop i Barcelona. Har dock insett att det är något som ska föreställa en kopia av Cartier. Men men, jag älskar det!

Idag var det dags för ett återbesök på Specialistmödravården på Karolinska sjukhuset i Solna. Det känns alltid så konstigt att komma till något annat sjukhus än Södertälje för vips så är alla så trevliga och hjälpsamma. På förlossningen på Södertälje har jag dock aldrig varit med om att någon varit otrevlig utan jag syftar mest på dom ”vanliga” läkarna, och framför allt dom på akuten. Det skadar inte att vara lite trevlig och ödmjuk. Hur som helst, alla på mödravården där uppe är super trevliga och det känns tryggt att få komma dit. Idag pratade vi lite om mitt tillstånd(foglossningen) och det kändes nästan som att hon var lite orolig över att jag skulle bli deprimerad över min smärta. Att det finns en risk för det om man går med långvarig smärta, och ja, jag har haft ont nu i sex månader. Klart att det tär på mig. Ibland äter det upp mig inifrån(som jag skrivit tidigare) men herregud, vi ska få barn. Det är mindre än tre månader nu, om jag har klarat sex så klarar jag tre till. Men hon sa att  om det blir så pass att jag inte kan sova om nätterna så vill hon att jag börjar äta mer smärtstillande.

Sen pratade vi lite om förlossningen och hur jag ska gå till väga när den väl startar igång. På något sätt kändes det också som att hon förutsatt att jag är rädd för förlossningen och att det finns möjlighet att bli igångsatt om jag skulle vilja. Åne så kul ska vi inte ha! Jag kan säga såhär, just nu är jag mer rädd för att få bristningar än vad jag är för själva förlossningen. Jag ser helst till att min kropp ska få starta igång själv helt enkelt. Att skriva ett förlossningsbrev är inte heller något jag tänker göra. Jag vet att dom vill sätta in all bedövning som går på mig med tanke på att dom inte vill att mitt hjärta ska rusa iväg för mycket pga. smärtan och det är väll det enda som skulle stå i det brevet. Annars så ser jag inte att det finns så mycket annat som går att ”planera” när det gäller händelseförloppet, vad som helst kan hända när som helst så jag tror inte att det är bra att vara för insnöad på att Så här ska det vara. Inte för min egen del iallafall. Nästa måndag hålls äntligen den första kursen med just temat Förlossning.

Vem vet, jag kanske blir mer rädd under tidens gång. Men det tar vi då. Just nu njuter jag av att vara rätt neutralt inställd  och ändå rätt taggad till det hela.