Ida- Mamma till Benjamin

Det var vi två som drack oss fulla för första gången tillsammans. Det var hos dig jag fick min första mens. Det var vi två som spelade både innebandy och fotboll ihop och det var alltid dig jag såg upp till. Vi gjorde allt ihop. Jag har alltid sett upp till dig från första stund och jag gör det fortfarande. Du var så duktig på allt. Sporterna, i skolan, du lyckades alltid få dom killarna du ville ha, du hade höga drömmar om livet och reste till Asien HELT själv. Jag menar VEM har ens den styrkan och modet att göra det? Vi gjorde allt tillsammans i yngre dagar, vi var oskiljaktiga.
Någonstans där i livet valde vi olika vägar, vi slutade aldrig älska varandra men vi valde helt enkelt olika sätt att leva våra liv. Det blir så ibland. Även om jag önskar att det inte vore så. Jag vet att man inte ska ångra saker här i livet men det finns ingenting jag ångrar så mycket som att vi gjorde just det, gick olika vägar. Jag kunde ha försökt mer, funnits där mer.
Jag har tänkt på dig varje dag sedan du lämnade denna jord och det ger mig nästan dåligt samvete, varför gjorde jag inte det förut? Varför slog jag inte slag i saken att träffa dig mer? Jag ville ju!
Jag drömmer om dig rätt ofta och jag njuter verkligen av varje sekund, du skulle bara veta. Fast det gör du säkert redan. Jag önskar och vill tro att du kontaktar mig via mina drömmar. Det känns lite bättre då.
Inatt drömde jag om dig igen, det var första gången jag frågade dig om vad som hände. Allt var så extremt verkligt och när jag vaknade ville jag bara somna om för att få umgås mer med dig. Den avslutade på så sätt som att det ska komma en fortsättning, jag vill veta mer. Mer om varför det blev som det blev. Ibland hatar dig för vad du gjorde. Du lämnade oss i ovisshet fina du.
Häromdagen åkte mamma och jag bil och båda blev helt tysta. Vi såg en tjej som var så himla lik dig. Jag blev helt lycklig inombords för en liten stund men sen slog det mig, du finns ju inte här längre. Det är ofta jag får sånna käftsmällar.
Mamma sa en gång, Vem äger rätten att sörja?
Jag äger den rätten, du äger den rätten, alla äger rätten att sörja. Just nu saknar jag dig så himla, himla mycket. Kan du inte bara komma tillbaka?