Idag gick jag in i en ny vecka och det är ju helt fantastiskt det i sig. Nu är det bara 6 dagar kvar innan jag går in i den tredje och sista trimetern. Man börjar liksom se ett ljus i tunneln. Det känns också som att magen har växt rätt mycket dom senaste dagarna men jag vet inte.
Just nu håller Christoffer på med Lillens rum, det ska bli så himla mysigt att få börja inreda hans rum. Annars då, jag börjar känna mig tyngre och det har börjat trycka nedåt, har lite svårt att knyta skorna och så. Har fortfarande inga cravings men det är inte alltid man får det va? Jag tycker bara att det är skönt såklart.
Mitt sötsug har nästintill försvunnit också, jag tycker att det är viktigt att inte tillåta sig själv att falla för det ”bara för att man är gravid”. Bara för att man är sugen behöver man inte lyssna på sin kropp. Regelbundna måltider har hjälpt mig nå enormt med att hålla blodsockret i schack. Sen är det klart att jag fikar någon gång i veckan. Det är olika hur man fungerar men jag kan inte förbjuda mig själv utan det handlar om att skapa en hälsosam och sund relation till mat och sig själv. Det är viktigare än någonsin att äta hälsosamt nu när man är gravid, och speciellt för mig som inte kan röra på mig mer än att gå lite på kryckor och cykla någon gång ibland.
Jag hade allt för många saker inplanerade igår och trots att jag knappt tog ett steg utan mina kryckor blev smärtan bara värre och värre. Jag satt ner hela eftermiddagen/ sen för att det gjorde så ont och när det var dags att göra mig iordning för natten blev det ännu värre. Kände mig febrig och frös så jag gick in i duschen och stod där i em halvtimme och bara grät. Smärtan blev mer och mer intensiv så jag grät mig till sömns. Vaknade upp idag och hade fortfarande ont men inte lika ihärdigt. Under dagen har smärtan kommit och gått, ibland så illa att jag har börjat gråta och det tar ju SÅ himla mycket på energin.
Jag orkar liksom inte hålla humöret uppe hur mycket jag än vill. Jag vill inte va bitter bara för att jag har ont men det är det svårt. Det äter upp mig inifrån ibland.
Ne nu blev det en rätt lång text men det är så skönt att skriva av sig. Jag älskar det och därför har jag har skrivit blogg sedan 2007 och det är ju så häftigt att kunna gå tillbaka och se hur man tyckte, tänkte och kände. Hur man har utvecklats.
Jag är otroligt tacksam över hur min graviditet har fått mig att lära känna mig själv på ett helt annat plan. Det känns som att jag har fått en annan syn på livet. En mer tacksam syn.
