Hej på er!
Någon annan än jag som sovit som ett riktigt as inatt? Till att börja med hade jag så ont i min rygg att jag fick ha TENS-apparaten in i det sista innan jag somna och strax innan tre vaknade både jag och Christoffer av att himlen brakade loss plus att strömmen hade gått. Det märkte vi på fläkten som inte längre snurrade. Regnet öste ner utanför fönstret och helt plötligt slutade det, därefter kom en blixt följt av världens smäll. Vi gick ner för att sätta igång drömmen igen och kunde somna en stund senare. Jag tänkte, nu är ovädret över. Bullrandet lät allt mer långt bort och blixtrarna var inte lika starka. Aa tjena. Någon(några?) timmar senare vaknade vi av att åskan va igång igen, och denna gång ännu närmre. En blixt lyste upp hela rummet och jag hann inte ens räkna till ett tusen ett och så kom världens smäll. Då blev jag rädd på riktigt. Till och med katterna kom upp till oss och Loui la sig emellan oss, vilket aldrig hände annars, han sover alltid på Christoffers sida. När vi vaknade igen vid tio? Så hade strömmen gått igen och jag kände mig mer död än levande. Ryggen gjorde nå fruktansvärt ont och jag tänkte hur i hela friden ska jag kunna träffa tjejerna idag? Men efter att jag kommit upp ur sängen och ätit frukost försvann det värsta.
En dusch senare och med lite smink i ansiktet kände jag mig redo för en lunch, så dom hämtade upp mig och så åkte vi vidare ut mot Mångfaldens. Jag tog en baconsallad med avokado, ägg och spenat och jag skojar inte när jag säger att det va en av dom godaste salladerna jag ätit. Riktigt smarrig! Vi satt där ett tag och pratade igenom sommaren och bara myste innan det var dags att åka hem.
Nu ligger jag på uteplatsen i soffan, det enda som kommer få mig att resa på mig är kissblåsan, och Lillen som sparkar på den. Är det vanligt att bebisarna gör det? Det känns som att han verkligen tar sats och siktar rakt på blåsan varje gång, som att han blir arg på den haha 😀 Det är inte långt ifrån att jag har kissat på mig när han gör så. Får börja på allvar med mina knipövningar nu alltså…
