Ida- Mamma till Benjamin

Det här med att sova själv har aldrig riktigt varit min grej, det resulterade i att jag somnade strax efter halv fyra och vaknade för en liten stund sedan. Tack missarna för att ni lät mig sova. Dom brukar nämligen väcka mig sådär fasligt tidigt för att dom vill ha kladdmat, det är grejer det. Livets mat, enligt dom. Nu ligger Loui här på min arm medan jag bloggar och funderar på vad jag ska äta till frukost. DET är livets mat. Ni kommer att märka att jag bokstavligen lever för frukost och skulle kunna äta det både till lunch och middag.

Det här med att blogga här känns nästan lite läskigt. Jag har bloggat för blogg.se sedan 2007 och har haft den låst dom två senaste åren. Jag har varit nyfiken ett tag på att öppna en ny blogg men jag har inte vetat vart, men nu när jag är gravid känns Vimedbarn.se som en smärre självklarhet. Igår kväll när jag satt där i soffan svor jag för mig själv, herregud vilken krånglig plattform, men med lite envishet och nyfikenhet så började jag få kläm på detta. Sen snurrade tankarna också ”Har jag gjort rätt i att ha en öppen blogg, vem som helst kommer ju att kunna läsa den” Plötsligt kände jag mig naken.

Jag borde kanske släppa den gamla händelsen, midsommar för två år sedan. Då gick det upp för mig att det finns människor som tror att dom känner mig bara för att dom läser min blogg, men deras bild gnuggar bara på ytan. Tjejen skrämde mig. Ni ”vet vem jag är” men jag har ingen som helst aning om vem du är som just nu, i denna stund läser mitt inlägg.

Men så får det vara. Kanske kommer vi att kunna skapa någon form av relation till varandra, kanske inte. Men det får tiden utvisa. Ni är hur som helst väldigt välkomna hit! Nu är det dags för frukost. Puss /Ida