Bild på mig och min ena underbara systerdotter som myser med bebis i magen.
Vädret är ju helt fantastiskt idag så jag tänkte ta med mig karln och cykla över till mamma och pappa som bor två minuter härifrån, det om något är ren och skär lyx, att ha dom så nära alltså. Varför jag cyklar är för att det är enklare än att gå med kryckor. Det är nämligen så att jag fick diagnostiserad foglossning redan i V.7 och nu är det så pass att ska jag gå, då måste jag använda kryckor. Inte gå som i att gå hemma, utan ska jag ut och gå då måste jag ha dom. I början av augusti är min sjukgymnast som är specialiserad på gravida tillbaka från semestern, så då börjar vi med akupunktur. I slutet av augusti drar även vattengymnastiken igång och det måste ju vara det skönaste någonsin, att vara tyngdlös i vattnet och att få röra på kroppen. Dessvärre blev foglossningen värre nu för några veckor sedan, det gjorde så pass ont att kroppen framkallade sammandragningar så nu är det vila som gäller. Därför tänkte jag cykla hem till familjen och lägga mig och guppa i deras pool. Det finns ingen gång bebisen är så lugn som när jag är i vatten, han älskar det, och jag älskar det. Perfekt ju!
Någon annan som också fått foglossning så tidigt? Blir tokig. Hur hittar man det där lugnet inom sig att bara ta det lugnt? Jag har alltid varit en väldigt aktiv person som älskar högt tempo på jobbet(jobbar i en klädbutik), vill få mycket saker gjort på kort tid och som älskar att träna. Hjälp mig, vad ska jag göra? Någon som något tips?
