En obehaglig känsla.
Igår hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det var som att någon hade sparkat mig mitt mellan benen, som att blygbenet hade klyvts på mitten. Jag tänkte ”jag kommer att få en helvetes natt” men jag vaknade klockan fem för första gången. Gick upp och kissade, drack lite fil och la mig igen. Såg då att klockan var så mycket och istället fick jag panik, är han död? Varför har han inte sparkat något tidigare under natten för? Han gör ju alltid det!
Jag har läskigt nog den där oroliga känslan i kroppen varje morgon när jag vaknar, Om han lever? Men varje gång jag får den tanken i huvudet så rör han på sig(tack och lov). Strax därefter så buffade han mig i sidan och sen somnade jag om till åtta, satt på TENS-apparaten och somnade om igen till kvart i tio. Så himla himla skönt 😀 Riktig fredagslyx! Morgonen fortsatte med frukost i en timme, därefter frågade jag mamma om inte hon kunde komma hit på en kaffe och lämna Svea här, så jag får lite sällis i soffan. Hon och jag alltså… Mystjejerna<3
känner verkligen igen känslan att vakna varje morgon och undra om hon lever, måste ligga kvar i sängen tills hon rört sig och gör hon inte det så spelar jag musik mot magen för att få igång henne, kan inte åka till jobbet utan att ha känt rörelserna… känns som att det är så nära nu och man är rädd att ”snubbla på mållinjen” 😛