Gravidhjärnan- Hamnde mitt ute i ingenstans

Nu är jag så trött på den här så kallade ”gravidhjärnan” att jag blir fullkomligt tokig. Numera måste jag skriva in allt i min kalender, och då menar jag allt. Om jag så bara måste hämta ut ett paket, om jag ska luncha med någon, sjukgymnastbesök, om snickarn kommer.. You name it. Nu slog den till igen den där hjärnan.
Jag sitter vid busshållplatsen i Nykvarn för att åka in till Södertälje och få en behandling. Jag tar samma buss, samma tid varje gång som jag ska dit. Bussen kommer, jag tittar inte på framdelen av bussen för att se vart den ska för jag tog bara för givet att det var ”min” buss. Helt plötligt svänger den höger istället för vänster och jag får panik. Jag frågar busschauffören vart den är på väg och han svarar Vakstanäs, är det här ett jävla skämt tänkte jag. Jag har ju för Guds skull en tid att passa och jag var på väg ut i ingenstans, TYP. Ringde mamma med gråten i halsen för jag kände mig jätte dum men jag var tvungen att fråga om hon kunde hämta mig lite tidigare, vi skulle egentligen mötas upp i Södertälje efter min sjukgymnast. Jag hatar verkligen att vara beroende av andra när det gäller körkort, men jag är på gång och ska för tusan ta det snarast. Nu får det vara nog. //En något förvirrad men bestämd gravid tjej