Jag visste att dagen skulle komma.

Dagen som känns liiiite jobbigare än dom andra dagarna. Fy så jobbigt det var att lämna hemet idag, jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna där hemma medan jag gjorde mig iordning. Tårarna trängde under kanalerna hela vägen medan jag cyklade och när jag satt mig på tåget gick det inte. Dom bara rann utan att jag kunde göra ett skit. Jag saknar honom så att det gör ont i hjärtat(nu vattnas ögonen igen såklart..) Jag förstår ju själv att det tar ett tag och ”vänja sig” men hur lång tid tar det? Kan det bara bli den dagen nu tack. Det här är ju fan olidligt.