Gallskrik.

Igår kväll gick vi och la oss runt 22 på kvällen och vid 23 vaknade jag av att Benjamin började snurra på sig så jag stoppade i nappen. Han spottade ut den och jag stoppade in den. Efter en kort stund börjar han gråta helt hejdlöst, det gick liksom inte att trösta honom. Det slutade med att jag gick runt och vaggade honom och till slut somnade han igen. Jag la ner honom och kände mig lite skärrad, har aldrig varit med om att han varit så otröstlig och ledsen, han bara sparkade och ålade sig nästan ur min famn. Sånna där ”infall” fick han sedan 1-2 ggr i timmen fram till fem i morse. Till slut gick ner inte ens att lägga honom ner när han somnat för då vaknade han och började igen. Det som fungerade någorlunda sen var att jag fick sitta i soffan och ha honom sovandes på mig. Men gud så mysigt det var! Runt 05 provade jag att gå och lägga oss i sängen och då sov vi båda fram till 07 då han bestämde sig för att vakna. Jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag kastades tillbaka till spädbarnstiden, som iofs var helt magisk på sitt vis men jag gick runt som en zombie då. Jämt dödstrött.

Efter morgonkaffet kom mamma och hängde en stund hos mig tills Benjamin vaknade, då blev det en powerwalk runt Nykvarn i en timme. Träningsvärken är ett faktum idag, mina ben är som två klossar som värker vid varje steg, men ont ska ju med ont förgöras så en promenad var på sin plats. Skönt med friskluft 😀