It sucks.

Hur mycket jag än vill och försöker så lämnar inte denna sjukdom min kropp. Att va sjuk är väll knappast någons ”grej” men det här är veeeerkligen inte min grej. Trodde jag skulle dö häromnatten då jag fick sånna feberkramper(?) utan feber.. Den kom några timmar senare. Jag kommer ihåg att jag kunde längta efter att bli lite sjuk och ligga nerbäddad när jag jobbade på Maxi(efter 1,5 år utan en enda dags sjukfrånvaro) men idag är det ju rena mardrömmen som småbarnsförälder. Benjamin tycker att jag är as tråkig nu och föredrar hellre sin pappa som busar och leker. Världens underbaraste människa, jag förstår honom.