Hallå i stugan!
Efter en natt med drygt två timmar sömn (för min del) så gick vi och la oss igen och sov i en timme MYSKILLEN<3
Därefter åkte vi in till Tinna och Theo som passade Benji medan jag körde 30 min step, tack tack tack igen 😀 Grymt roligt pass som vanligt, lite jobbigare dock med tanke på gårdagens pass. Kan man bli mer frustrerad än när man tror att man har en jätte tränad kropp och så slår det en som en käftsmäll i ansiktet när den verkligen INTE orkar. Jag vill liksom lite mer än vad min kropp klarar av och jag har lite svårt att inse det ibland. Här har vi iallafall en super glad kille som skötte sig galant medan han var hos sin kompis 🙂
Kycklingspett och baconsallad till lunch, yummi!!
På vägen hem mötte vi upp Christoffer som tog Benji medan jag gick och vila en stund, välbehövligt. Jag vaknade till en riktig surmule som bara hade sovit sammanlagt 1h 20 min under dagen så för att få någon ro i huset under kvällen tog jag honom på en powerwalk i en timme men vi var ute i två. Träffade Linn uppe i Sandtorp och vi hade tydligen massor att prata om, vips så hade vi stått där i en timme. Hem för att äta middag och väcka lillen. Killen som älskar gröt alltså. Idag fick han sitta i sin stol och äta (han brukar annars alltid sitta i babysittern), det var riktigt poppis. Även lite mer kladdigt. Det är med att ha tvättmaskin när man har småbarn ÄR ETT MÅSTE!
Nu på kvällen har vi gymmat lite i babygymet, lekt i hans rum och slutligen blev det ett bad innan nattning. Hoppas på en natt med lite mer sömn alltså.. Tror att det var magen som höll på inatt. Vanligtvis brukar han somna för natten vid 20:00, vakna till vid 00:00 och vilja ha nappen, för att sedan äta första gången vid 05 och sen slutligen 07. Det blir oftast en del vak däremellan tolv och sju för att stoppa in nappen för att han slänger sig fram och tillbaka åt sidorna men inatt var det något som störde honom. Nu ville han äta vid tolv, fem och sju och sen fick jag stoppa in nappen sjuttioelvatusen gånger..
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, att få följa sitt barns utveckling är det mäktigaste någonsin, så himla häftigt!